Gränshandel


Som alltid vid gränser mellan länder finns det varor som är mycket billigare på andra sidan gränsen. Storlien ligger nära den norska gränsen med mer än en halv miljon personer inom en radie på 10 mil, detta innebär en mycket stor potential för området. En indikation på den stora prisskillnaden mellan Sverige och Norge återges här.

I en studie från Jorbruksverket konstaterades 2006 att försäljningen av kött, grönsaker och läsk är mångdubbelt större än den svenska exporten. Även försäljningen av godis, bakverk och färdigmat är betydande. I studien uppskattas försäljningen av kött och charkprodukter till 30 000 ton vilket kan jämföras med den reguljära exporten 2005 på 5 000 ton. Försäljningen av ost uppskattas till 4 000 ton och kan jämföras med exporten på 103 ton.

Orsaken till gränshandeln beror främst på den starka norska kronan men också på stora skillnader i skattesatser på alkohol och tobak, liksom prisskillnader på de flesta livsmedel. Momsen på livsmedel i Norge är 14 % mot 12 % i Sverige.

Under 2007 handlade norrmän för 9,3 miljarder svenska kronor i svenska butiker. Särskilt intressant för gränshandeln är kött, cigaretter, rulltobak, snus, godis, choklad, fyrverkeripjäser, DVD (vuxenfilmer), läsk, vin, sprit och öl. Tio kilo köttfärs är ett av de vanligare inköpen för de norrmän som kommer till Svinesund, eller till något annat köpcentrum som vuxit fram i norra Bohuslän med Strömstad som motor för den svensk-norska gränshandeln efter det att den nya Svinesunsbron invigdes 2005. Priset på tex ett kilo köttfärs kan vara upptill dubbelt så högt i Norge som i Sverige. Den högsta tillåtna mängden utan att betala tullavgifter vid gränsen till Norge är tio kg. Mycket höga importtullar mellan 12,05 och 144 NOK/kg tas ut vid vanlig import av kött och köttprodukter. Mer om tullregler på Norska tullverkets hemsida

Norge har i dag inget att vinna på att gå med i EU bl.a. pga fisket och oljan och så länge de står utanför består prisskillnaderna.

Ekonomiska tillväxt i Sveriges arbetsmarknadsregioner
Både Strömstad och Haparanda är strategiskt belägna regioner som lyckats etablera sig som viktiga handelsplatser. I Strömstad bedrivs gränshandel med Norge som tidvis kan bli ganska omfattande beroende på den norska konjunkturen och priserna på mat, alkohol och olika kapitalvaror. Haparanda har genom Ikeas etablering i november 2006, och de följdinvesteringar som blivit resultatet, fått en stor gränshandel med Finland, men det kommer också kunder från Norge och Ryssland.

Haparanda hade en mycket svag tillväxt under 1990-talet, bland de lägsta i landet. Det gör att Haparanda ännu inte kommit upp i Strömstads långsiktiga tillväxt. Bara Stockholm och Göteborg har haft en högre real tillväxt än Strömstad under perioden 1990-2007. Men mäter vi tillväxten under perioden 2000-2007 så toppas listan av Haparanda, följt av Strömstad. Haparanda har alltså fått ett rejält lyft under senare år. Ikea har redan efter ett drygt år fått börja bygga ut, med 20 procent, för att få större restaurang, mer lagerytor och fler parkeringsplatser. Det är mycket möjligt att Haparanda kan få den högsta tillväxten i landet även i år. Historiskt är det svårt att hitta en parallell till den omvandling som ägt rum i den gamla krisregionen, liksom i grannregionerna, tack vare en Ikea-etablering. Försprånget i fjol till de övriga var ganska stort. Tillväxten i Haparanda var 11,1 procent, en så hög tillväxt har aldrig tidigare uppmätts i Affärsvärldens sammanställningar.

Tvåa i fjol med en tillväxt på 8,6 procent var Eda, en region i västra Värmland som också gynnats av sitt strategiska läge på gränsen till Norge. Eda står för en remarkabel uppryckning. 2005 kom Eda på plats 67 i tillväxt bland landets 72 arbetsmarknadsregioner, 2006 blev det 22:a plats. Ingen region har gjort en liknande marsch framåt de senaste åren.

Handelsverksamhet i gränsregioner har med andra ord stor betydelse för tillväxten. Haparanda, Strömstad och Eda, liksom Årjäng och Malmö, ingår egentligen i regioner som inte bara är svenska. Strömstad, Eda och Årjäng tillhör snarare Osloregionen. Och Haparanda håller på att växa ihop med den större orten Torneå på den finska sidan. Malmö blir mer och mer integrerat med Köpenhamnsregionen.

Turismen kan också få fart på tillväxten, om det finns bra förutsättningar. Åre, som numera hör till Östersundsregionen, hade den högsta tillväxten i landet 2004. Under fjolåret var det tre andra regioner som fick ett lyft tack vare investeringar i besöksnäringen: Storuman, Härjedalen och Västervik.

Storuman i Lappland blev trea i fjol med en tillväxt på 8,4 procent. Storuman är en av landets till ytan större regioner, men en av de mindre befolkningsmässigt. I den övre delen av regionen finns de kända skidorterna Hemavan och Tärnaby, som expanderar som aldrig förr. Det byggs hus, lägenheter och liftar som ska locka ännu flera att ta flyget från Mälardalen till området. Och norrmän köper hus i området precis som i Åre, Årjäng, Eda och Strömstad. I den nedre delen av Storuman kom gruvdriften i gång i en nyöppnad gruva. Här finns också produktion av pellets och vindkraftprojekt som bidragit till regionens tillväxt. Härjedalen är en annan region som fått ett uppsving tack vare sin turism. Stora belopp håller på att investeras i anläggningar i de tre stora turistorterna Funäsdalen, Lofsdalen och Vemdalen. Härjedalen har annars haft en svag tillväxt under många år.

En satsning på Storlien har således en väldigt stor potential och kommer att leda till ett ekonomiskt uppsving för hela regionen. Detta leder till en ökning av fastighetspriserna.